Finns en del människor som undrar varför jag valde att gå igenom detta själv, varför jag inte gjorde abort när det tog slut mellan oss och hur jag kan vara så glad fast jag sitter i den sits jag gör ...


För det första har ni inget med mitt liv eller mina val att göra.
Förstår inte hur ni orkar..
Behöver inte förklara mig för er men tänker göra det ändå så ni kanske förstår.
Jag har aldrig varit lyckligare, den här händelsen och de här månaderna har gjort mig till en bättre och starkare människa som vet att jag klarar av allt bara jag bestämmer mig för det.
Har heller inte valt att det skulle bli såhär, att jag skulle ta hand om henne själv men funkade inte mellan oss och då var detta den bästa lösningen.
När jag fick reda på att jag var gravid så bestämde jag mig för att göra allt jag kunde för att hon skulle få det så bra som möjligt.
Tycker inte att ni har rätt att se ner på mig pga att jag är glad fast jag är ensam med henne...
Sen när blev det fel att vara lycklig?
Sen när blev det fel att älska sin dotter?
Sen när blev det fel att offra en hel del saker för att få det så bra som möjligt?
Men visst fortsätt ni att prata om mig och vad jag gör, inte mig emot.
Människor som ni som gör mig bara starkare som person.