När jag tog graviditetsstickan ur sin förpackning och gick in på toaletten med mamma väntandes utanför dörren hade jag många tankar snurrandes i huvudet..

Tänk om det visar positivt?

Klarar vi detta, kommer det hålla?

Kommer jag att klara detta?

Har aldrig hållt en bebis, hur ska detta gå?

Mycket riktigt det visades positivt, magkänslan jag haft fem dagar innan stämde.

Gick ut till mamma och visade stickan, blir bemött av ett lite nervöst skratt och får en kram -

Ja grattis mamma får man väl säga! säger mamma klockan sex på morgonen i sin morgonrock.

Kunde inte säga något bara skrattade, kändes helt sjukt.

Livet förändrades snabbt, var livrädd men kändes ändå helt rätt.

Efter ett tag så kom man in i sin rollen, allt handlade om barnet som fanns inuti min mage.

Under tiden som månaderna gick mognade jag enormt mycket. Allt handlade om henne.

När vi gjorde slut så blev jag rädd, det ska jag erkänna men visste ändå att mitt val var rätt.

Den 29 augusti då kom hon, när dem la henne i min famn så överöstes jag utav en enorm lycka, blev förälskad i henne direkt. Detta är min dotter och ska göra allt jag någonsin kan för att hon ska få det så bra som möjligt.

Var så tryggt på BB, med all hjälp och ompyssling. Dagen när vi skulle hem var lite nervös men kändes ändå jätte skönt, för kände att allt skulle gå bra trots situationen.

Många har frågat mig om jag inte tyckt det skulle vara jobbigt att vara själv, eftersom jag skulle göra allt själv. Det är jätte mycket jobb Simone, det vet du va.

Ja klart jag vet, men är inte själv. Har turen som står min familj så nära.

Hjälpt mig med allt.

Nu har det gått en månad och allt är så underbart. 

Har haft mina sömnlösa nätter.

Har gråtit för det varit så jobbigt.

Men då har man stannat upp och tänkt som min gamla lärare sa - Bit ihop eller bryt ihop.

Jag bet ihop, andades och tog tag i det.

Allt har löst sig jätte bra, och njuter utav varje sekund som jag spenderar tillsammans med min dotter.

Hennes stora nyfikna ögon.

Hennes leende.

Och allt annat som gör henne så speciell

Framtiden är ljus, och för varje dag som går och desto mer vi knyter an till varandra desto mer vet jag att jag gjorde rätt val.

Att vara tjugo år, ensamstående mamma är så underbart.

Älskar min underbara dotter och vår framtid kommer bli helt underbar.

Hon fyller mig utav värme och har gjort mig till en starkare människa bara på den här tiden.

Kommer vara dig för evigt tacksam Melinda <3