Senaste inläggen

Av Simone Nilsson - 6 november 2012 18:06

Alla framgångar och succéer börjar med en dröm. Med hjälp av en tydlig strategi tar du dig från där du är nu, dit du vill.

Efter en peppande pratstund med en vän till familjen slutar det med ett inlägg :)

Fantisera
Skaffa styrka, inspiration och motivation genom att visualisera dig själv när du nått ditt stora mål. Hur känns det? Vad gör du? Hur ser det ut? Tillåt dig själv att drömma stort och låta tankarna flyga iväg en stund. Smaka på och njut av drömmen redan nu, innan den blivit verklighet.

Tänk att du fixar det
Varför de allra flesta av oss inte på allvar försöker förverkliga drömmar och nå mål är för att negativa tankar kommer i vår väg redan i ett tidigt skede. Fastna inte i orosmolnen och funderingarna på allt som hindrar; som tid, pengar och omgivningens eventuella synpunkter. Fokusera först på målet och träna upp inställningen, att du kommer fixa det. Sedan är det dags att hitta en rimlig väg dit.

Dela upp ditt mål
Det slutgiltiga målet är förstås vad du i första hand tänker på, men för att nå dit är det viktigt att du planerar in kortsiktiga delmål på vägen mot toppen. Vad ska du ha åstadkommit om en månad? Om ett halvår? För att komma igång ordentligt kan det vara bra med kortsiktiga mål till en början, kanske till och med dags- eller veckomål. Till exempel: På fredag ska jag ha bokat möte med banken eller kollat upp utbildningar eller vad det nu är. Gör en plan och skriv ner allt, det skapar en skön känsla av struktur som är viktig även om du egentligen kan minnas allt utan anteckningar.

Hur ser ett bra mål ut?
* Det ska passa dig, och väljas av dig - inte av någon annan.
* Det ska vara djärvt men möjligt att nå.
* Det ska vara konkret.

Tack Gittan för pratstunden, nu kör vi

Av Simone Nilsson - 5 november 2012 16:21

Ibland kan ett trist humör kännas hopplöst att vända. Men en stor forskarundersökning visar att hela 40% av vår lycka kommer direkt från de saker vi tänker och gör - övriga procent är en kombination av
levnadsvillkor och gener. Alltså, en stor del är ja, helt upp till dig själv. Känns det jobbigt?
Tänk så här - om du förstår att det är du själv som kontrollerar vilket humör du är på, då är det enklare att också inse att det faktiskt går att ändra.
Ta en minut eller ge dig själv en hel dag att boosta ditt humör såhär:

En minut.

Ställ dig framför spegeln och lägg på ditt bredaste leende. Resterande 40 sekunderna kan du ägna till att garva åt dig själv. Enklare att börja jobba med kroppen - det mentala hänger med.

Drick vatten, uttorkning är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till varför folk känner sig trötta. Sjukt tråkigt om din lyckliga dag skulle hänga på ett glas visst?

Knapra dagligen i dig en ruta choklad. Antioxidanter, stressslindrande magnesium, uppiggande teobromin och hög-på-livet-endorfiner... it's all there honey :)

En hel dag.

Motstå frestelsen att stanna i sängen och dra över täcket. Oavsett om du hasar i väg till Ica eller kompisen gör en aktivitet att du mindre famlar runt i deppmörkret.

Häng med glada människor. När du själv har positiv energi, drar du till dig ännu mer positiv energi - som en uppåtgående spiral.
Så en dålig dag kan du åka snålskjuts. Låt dina kompisar smitta dig, det funkar!

Gör ett lyckoalbum. Old School när den är som bäst. Leta fram foton och sätt ihop dina egna fotoalbum på gamla minnen, kommer garanterat att få dig på både bättre tankar och humör.

Så vägra låta ett bad mood förstöra din dag :)

Av Simone Nilsson - 5 november 2012 16:21

Ibland kan ett trist humör kännas hopplöst att vända. Men en stor forskarundersökning visar att hela 40% av vår lycka kommer direkt från de saker vi tänker och gör - övriga procent är en kombination av
levnadsvillkor och gener. Alltså, en stor del är ja, helt upp till dig själv. Känns det jobbigt?
Tänk så här - om du förstår att det är du själv som kontrollerar vilket humör du är på, då är det enklare att också inse att det faktiskt går att ändra.
Ta en minut eller ge dig själv en hel dag att boosta ditt humör såhär:

En minut.

Ställ dig framför spegeln och lägg på ditt bredaste leende. Resterande 40 sekunderna kan du ägna till att garva åt dig själv. Enklare att börja jobba med kroppen - det mentala hänger med.

Drick vatten, uttorkning är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till varför folk känner sig trötta. Sjukt tråkigt om din lyckliga dag skulle hänga på ett glas visst?

Knapra dagligen i dig en ruta choklad. Antioxidanter, stressslindrande magnesium, uppiggande teobromin och hög-på-livet-endorfiner... it's all there honey :)

En hel dag.

Motstå frestelsen att stanna i sängen och dra över täcket. Oavsett om du hasar i väg till Ica eller kompisen gör en aktivitet att du mindre famlar runt i deppmörkret.

Häng med glada människor. När du själv har positiv energi, drar du till dig ännu mer positiv energi - som en uppåtgående spiral.
Så en dålig dag kan du åka snålskjuts. Låt dina kompisar smitta dig, det funkar!

Gör ett lyckoalbum. Old School när den är som bäst. Leta fram foton och sätt ihop dina egna fotoalbum på gamla minnen, kommer garanterat att få dig på både bättre tankar och humör.

Så vägra låta ett bad mood förstöra din dag :)

Av Simone Nilsson - 2 november 2012 15:50

Då blir man 21 år gammal idag
Nytt år och nya möjligheter
det ska firas i Malmö med god mat, bowling och trevligt sällskap :):)<3

Tack ska ni ha ;):)<3

Av Simone Nilsson - 30 oktober 2012 22:48

Har varit en del tjejer som hört av sig och undrat vad det är jag gått igenom, vad det är för hemskt som hänt mig, hur jag klara av det och blev en starkare person utav det. Dem ville ha råd om hur dem skulle göra.

När jag var 14 år gammal så var jag på fel plats och med fel folk. Hade också ljugit för mina föräldrar om vart jag skulle så dem hade ingen aning men det strunta jag i, skulle ju festa med mina kompisar.. trodde jag.
Kvällen slutade med att den person jag byggt upp under mina år blev förstörd, kränkt och hotad. Det jag sparat till den rätta var borta. Det som man hört har hänt så många andra som aldrig skulle hända mig hände.
Dem hoten jag fick under de minuterna som kändes som en evighet gjorde att jag inte berättade det för någon. Efter ett tag stod jag inte ut med mig själv längre, kände mig smutsig ingen tvål och inga duschar kunde göra mig tillräckligt ren. Skammen jag kände när jag såg tjejen som tittade tillbaka på mig i spegeln, inför familj och släktingar var för stor - rymde från mina känslor, rymde från min familj.
Efter en natt åkte jag till min farmor och farfar. Farmor förstod direkt vad som hade hänt månaderna innan och ringde direkt till mina föräldrar som var utom sig av oro, dem kom direkt. Några dagar efter åkte vi till en psykolog...
Ville absolut inte prata med henne, varför skulle jag? kände inte henne och hon kände absolut inte mig.
Då sa hon något som jag aldrig kommer att glömma - Se mig som din soptunna, allt skräp du har inom dig tömmer du hos mig och går här ifrån lättare, utan de tunga soppåsarna.
Det hjälpte, efter 1,5 år av terapi var mitt självförtroende så pass starkt att jag tillsammans med mina föräldrar gick till polisen. Det var nu det jobbiga började. Långa förhör som till slut ledde till att man satt i rättsalen öga mot öga mot personen som för nästan två år sedan hade förstört mig. Vi trodde att vi vunnit och skulle på ett sista möte hos min advokat (trodde vi). Gick in i hennes rum, hade blommor med mig för att visa hur tacksam jag var när hon bad oss att sätta oss ner - Han hade överklagat och det var alltså dags att börja om igen denna gången i hovrätten. Efter tre dagar utan sömn och massa magknip fick vi beskedet.
fängelse i 1,5 år samt skadestånd.
Var en sån enorm lättnad, dem trodde på mig. Jag hade klarat det. Självförtroendet steg nu ännu mer och var dags för att börja om, mitt nya liv.

Till alla er därute som varit med om liknande situation, var inte rädda för att be om hjälp, var inte rädda för att gå till polisen. Det är inte ert fel.

Hur vänder man nu detta till något positivt?
Jag var knäckt efter detta, kände mig så liten som person vågade inte göra mig hörd.
När allt var färdigt, kände jag att han har redan förstört så mycket för mig men det har varit, och pga det vågar jag säga ifrån när jag inte trivs, vågar göra mig hörd.
Är en mycket starkare person nu och kan läsa av människor direkt om dem visar ondska eller ödmjukhet..
Vet just nu att jag klarar allt oavsett vad det är!

Så tjejer, var inte rädda för att göra er hörda
Var inte rädda för att prata, eller be om hjälp.
Ni är starkare än ni tror!
Även om det känns hopplöst så ge de tid, ge dig själv tid till att få den rättvisa du förtjänar <3

Av Simone Nilsson - 24 oktober 2012 10:50

Har en underbar dotter, pojkvän, familj och underbara vänner. Har allt jag någonsin drömt om.
Men trots det så kan jag ändå inte njuta fullt ut, kan heller inte vara så lycklig som jag borde vara.
Just nu är jag faktiskt jätte ledsen, allt känns jobbigt och har en stor klump i magen...
När man tänker på situationen med hennes pappa och allt som hänt, allt som sagts och allt som kommer hända så vill man bara ge upp och emellanåt känner jag bara för att bryta ihop. Men det kan jag inte, måste vara stark för Melinda behöver sin mamma - en mamma som är glad och positiv och som finns där för henne. Vill vara glad och positiv, för det är en sån person jag är men allt det här andra förstör det. Försöker att inte tänka på det men det försvinner inte..
Jag vet att jag har gjort rätt, och att jag inte hade kunnat ha det bättre men ärligt talat så
känns det bara skit just nu...
När jag tittar på Melinda så blir jag ibland ledsen för hennes skull att det blivit så mycket tjafs om henne och att det tyvärr lär bli ännu mer.
Kommer vara ärlig mot henne.
Kommer säga att jag gjort allt jag kunnat för att vi skulle ha det så bra som möjligt.

När man pratat med dem på familjerätten så
säger dem att man som förälder har moraliska skyldigheter, allt handlar om barnet och inte föräldrarna. Ja jag vet det men hur löser man det så moraliskt som möjligt när jag mår dåligt pga vad han säger och gör mot mig, när jag vet att jag måste släppa in honom i min lägenhet eller träffas på ett fik för att dem ska knyta an när jag själv bryts ner mer och mer?
Men bara att bita ihop..för vill att hon ska ha sin pappa vill inte stå ivägen för det.
Vill med gott samvete veta att jag inte gjort annat än rätt för mig... men det är fan inte lätt...
Men som dem säger - de är de moraliska skyldigheterna som väger tyngst, inte mina känslor...

Är så glad att jag har min familj, Marcus, mina vänner och framförallt Melinda. Ni gör att jag orkar <3

Av Simone Nilsson - 22 oktober 2012 06:10

Precis sagt hejdå till Marcus efter en helt underbar helg, svider lika mycket varenda måndag som han kör härifrån för att jobba...
Men går och lägger sig igen med ett stort leende på läpparna när man tänker på hur underbar han är, hur bra han får mig att må och på allt han gör både för mig och Melinda.
Nu i helgen har vi varit iväg och myst på Väla, ätit gott både här och hos min familj för att sedan gå på bio och bara njuta av varandras sällskap medan Melinda myste hos mina föräldrar.
Hjälpte mig att sätta upp mobilen och en lampa ovanför hennes säng.
Ja vi har fått gjort en hel del.
Och allt detta tillsammans med mycket skatt, stöttande och kärlek :)

Blir lika rörd och glad varenda gång han är med Melinda. Matar henne, leker med henne
och pratar med henne.
Hur mycket han verkligen bryr sig om henne.
Visar bara hur omtänksam han är, att man verkligen kan lita på honom.
Jag menar en kille som trots allt går in insett förhållande med en tjej som precis blivit mamma, som kämpar med allt det nya och som har det rätt jobbigt med pappan till Lilltjejen.
Nä Marcus jag säger det igen du är helt fantastisk.
Tack för allt du gör och har gjort för oss.
Är dig för evigt tacksam, du är helt underbar.

Av Simone Nilsson - 19 oktober 2012 13:49

Finns en del människor som undrar varför jag valde att gå igenom detta själv, varför jag inte gjorde abort när det tog slut mellan oss och hur jag kan vara så glad fast jag sitter i den sits jag gör ...


För det första har ni inget med mitt liv eller mina val att göra.
Förstår inte hur ni orkar..
Behöver inte förklara mig för er men tänker göra det ändå så ni kanske förstår.
Jag har aldrig varit lyckligare, den här händelsen och de här månaderna har gjort mig till en bättre och starkare människa som vet att jag klarar av allt bara jag bestämmer mig för det.
Har heller inte valt att det skulle bli såhär, att jag skulle ta hand om henne själv men funkade inte mellan oss och då var detta den bästa lösningen.
När jag fick reda på att jag var gravid så bestämde jag mig för att göra allt jag kunde för att hon skulle få det så bra som möjligt.
Tycker inte att ni har rätt att se ner på mig pga att jag är glad fast jag är ensam med henne...
Sen när blev det fel att vara lycklig?
Sen när blev det fel att älska sin dotter?
Sen när blev det fel att offra en hel del saker för att få det så bra som möjligt?
Men visst fortsätt ni att prata om mig och vad jag gör, inte mig emot.
Människor som ni som gör mig bara starkare som person.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards