Allt det här prat om amning, hur viktigt det är för barnets tillväxt och immunförsvar gör att man känner stor press.
För många tar det ett tag att få det att fungera.
Vissa får problem som mjölkstockning m.m
Jag hade jätte mycket problem med det och tyckte det var jätte jobbigt. Redan första dagen på BB hade vi problem med att få det att fungera så hon fick ersättning, fick pumpa och hon hade svårt att greppa. Hade också väldigt lite tålamod så blev så frustrerad när det inte kom något och gav då upp och gallskrek istället sluta då med att vi fick locka henne med ersättning för att hon skulle hitta.
Har svårt för att känna mig bekväm inför andra med min kropp, som tex i omklädningsrummen när man skulle byta om eller på badhuset. Så när dem skulle hjälpa till på BB med amningen och hoppa upp i sängen och bara tog tag om hela tutten så kände jag mig så otroligt obekväm. När det inte fungerade ändå så bröt jag ihop för att jag kände att jag inte kunde, att jag inte var en bra mamma för att hon inte fick någon mat ifrån mig...
När det sen var dags att åka hem kände jag mig redo men var ändå nervös. Dagen efter vaknade jag av att hon grät för hon var så hungrig då hade ena bröstet blivit som en sten och de andra fungerade inte alls bröt ihop och hon fortsatte gråta och jag fick panik. Fick ringa min mamma som kom direkt och köpte ersättning. Så fick vi hålla på, köpte sen pump och fixa köra med den, blev sen gummibröstvårta på det. Gick att amma då men kunde sitta i minst två timmar åt gången och hon blev ändå inte nöjd. Var jätte jobbigt för hann inte göra något annat.
För tre veckor sedan försvann all mjölk och har sen dess bara gett henne ersättning.
Allt funkar nu jätte bra, hon sover jätte mycket och har gått upp mycket så nu är kurvan ännu bättre.

När jag var hos min barnmorska så pratade vi om det och hon frågade hur jag mådde.
Svarade att jag mådde jätte bra och hur skönt det var nu när allt fungerade. Hon tittade då på mig precis som att jag var helt galen som tyckte det pga hur vanligt det var att man fick ångest för att man inte kunde amma...

Huvudsaken är väl att barnet får mat och mår bra ?
Tycker det är alldeles för stor press på kvinnor om amningen, vissa kan faktiskt inte.. alla kvinnor i min släkt har haft problem med det och inte kunnat amma längre än två månader.

Så tänker inte klanka ner på mig själv längre för att jag inte kan amma tvärtom tänker jag njuta av att min dotter mår bra och blir ordentligt mätt och får den sömn hon behöver :)<3